Hur DUM får man vara ?!?!

Vid 10 tiden idag ringde min kära vän Kristin och undrade om jag skulle kunna köra henne och hennes son Oliver till vårdcentralen, hon hade ingen bil hemma och hade tid till 11.40.
Självklart kunde jag det, åkte hem till henne nästan på en gång och vart bjuden på en kopp kaffe eller två innan det var tid att åka.

När vi kom in fick vi en läkare som knappt kunde svenska, iaf så att man inte hörde vad han sa, och att Oliver skrek gjorde inte saken bättre... Stackars liten Oliver !
Han visade oss till ett rum och sa att han snart kommer tillbaka, då var Oliver lugn och vi kollade in rummet och alla dess saker, efter en liten stund var Oliver helt förstörd, grät så tårarna bara sprutade om honom.
När läkaren väl kom tillbaka tittar han lite knepigt på Oliver och sen frågar med en väääldigt frågande röst "varför han gråter ?" VA !?!?! Varför tror du vi är HÄR ??!!
Kristin svarar lite chockad över hans fråga att han är sjuk och låter sådär väldigt ofta.
Läkaren tittar i O´s öron och mun. Sen säger han att vi skulle gå till labbet och ta ett blodprov.
Han vart irriterad över att Kristin gett O lite Ipren och tjatade en massa om att man inte får ge barn för mycket för då kunde det bli lever skador och dem kunde blöda ur både mun och i magen... Men HALLÅ ??!! Frågade hen EN enda gång hur mycket och hur ofta hon har gett honom Ipren eller Alvedon ? NEJ !!!
Kristin vart både chockad och arg över läkarens beetende (med FULL förståelse från min sida !). Var till labbet och tog provet, efter det blev vi hänvisade till några stolar som stod i korridoren, då var stackars Oliver heeelt förstörd, skrek otroligt högt och bara grät och grät. Var INGENTING som hjälpte..
När provsvaren kom tillbaka kom läkaren tillbaka för att prata med Kristin. Han berättade att O var röd i öronen och att han var rosslig när han andades, värdena låg lite högt men inte tillräckligt högt för att han skulle bli insatt på antibiotika. Även att om Oliver skulle bli sämre under natten skulle dem komma in med honom imorn och dem satte in honom på antibiotika ändå. Under tiden läkaren försökte prata med Kristin på knagglig svenska så grät och skrek O så högt att jag tog honom och gick iväg en sväng.

Läkaren berättade att han skulle skriva ut Alvedon. ALVEDON ?! Stod bara ca 15 minuter innan och bannade Kristin för att ge honom Alvedon och Ipren ! Nu skulle han SKRIVA UT på RECEPT.. Dessutom, Alvedon som finns på apoteket, recept fritt... Aja, han gick in på sitt rum och vi stod kvar.
Sen tittar han ut från rummet och säger att han vill att mamman skulle komma.
Kristin gick in och jag stod kvar med en förtvivlad Oliver.

Efter ett bra tag kom hon tillbaka och vi gick till entrén för att klä på Oliver. Kristin var otroligt upprörd (med TOTAL FULL förståelse från min sida !!). Hon berättade att när hon kom in på hans kontor så hade han frågat henne hur gammal hon var. VAD FAN HAR DET MED SAKEN ATT GÖRA ?! När hon svarade att hon var 23 så sa han bara att hon var en UNG NYBLIVEN OROLIG mamma ! IDIOT !!!
Vad menar han med det då ??
Är man mindre orolig för sitt barn om man är 35 år eller ? Om ens barn har varit sjuk i ca 3 veckors tid och man inte får reda på vad som är felet och tempen stiger sakta men säkert hela tiden, har man då inte rätt att söka hjälp på vårdcentralen för att man är UNG och OROLIG?!
Sjukvårdsupplysningen säger till en att åka till en läkare och när man kommer ska man behöva stå ut med en uppblåst läkare som bara trycker ner en !?! BARA för att man var 23 år när man fick sitt barn !

Fy, vissa människor passar bara inte att jobba med andra människor !
Tycker att ALLA, ordinare som vikarier, som jobbar inom vården ska gå en kurs om HUR MAN BEMÖTER folk i sitt jobb !

Ska ta och sätta mig en stund i soffan nu.
Kram kram